Jag satt just och kollade igenom min blogg och mina gamla inlägg. Blicken fastnade på inlägget om boken Lolita. Jag insåg just misstaget i att inte ta mig tid att skriva om fler av mina tankar bakom det jag läst, men det var ett sånt strul att få till den färgade texten att jag inte längre hade någon lust att skriva mer när den delen var klar.
Låt oss göra det här klart och tydligt: boken är helt jäkla sinnessjuk. Och då menar jag både i bemärkelsen "kliniskt sjuk" och "galet" i vardagligt tal. Det är fullständigt vridet att en person kan vara så besatt av den onaturliga böjelsen till småbarn att han drivs att bli både våldtäktsman och mördare. Dessutom är Lolitas eget agerande inte trovärdigt.
Det är dock inte för inte som boken blivit en klassiker. Förutom det kontroversiella ämnet så är den otroligt välskriven med enorm känsla - det är inte ofta man får chansen att kliva in i och betrakta en sjuk persons sinne. Det är en läsvärd bok.
Men för att göra det klart: även om jag tycker synd om den som föds med (eller ofrivilligt utvecklat) en sexuallitet som denne aldrig kan leva ut, så föraktar jag den som inte i varje givet läge sätter ett barns bästa i första rummet. Den pedofil som antastar ett barn ska straffas. De bör även få hjälp, men definitivt straffas.
Jag råkar vara hetrosexuell, och jag har inga sexuellt relaterade avvikande drag mer än att jag ibland tycker att asiatiska tjejer är lite extra heta. Jag har haft tur. Jag har ingen som helst önskan att vara med någon som är mycket yngre eller äldre än mig. För att inte tala om riktigt skumma parafilier som nekrofili, koprofili eller något annat som jag önskar att jag inte visste vad det är... Jag vill med det här inlägget bara göra FULLSTÄNDIGT klart att jag inte har några som helst pedofila sympatier - vilket man kanske, kanske, eventuellt hade kunnat tro när man läste mitt inlägg om Vladimir Nabokov. Jag är hellre övertydlig än riskerar fatala missförstånd.
Over and out.
/Corundum
tisdag 14/4 -09, kl 19:18
0 kommentarer:
Skicka en kommentar