
Efter att jag imorse försökt bota min sömnighet med en brutal mängd kaffe så var det som att jag gick genom väggen och passerade ut på andra sidan. Jag har vandrat runt hela dagen och haft en vag känsla av att hjärnan inte riktigt sitter fast i kroppen, utan att mitt sinne istället svävar någon decimeter bakom-ovanför mitt huvud, som någon slags superlätt heliumballong som fäster vid kroppen via ryggmärgsnerverna... Svårt att förklara, som sagt.
När jag nu sitter i ett halvmörkt rum framför bildskärmen så får jag en känsla av att jag ständigt håller på att långsamt, tillsammans med rummet, vridas baklänges. Ganska skönt faktiskt.
Jag tror att jag ska gå och lägga mig snart.
Over and out, folks.
/jag.
måndag 30/3 -09, kl 21:00










