VARNING: Smittorisk

In-life-märkningen fortsätter.

Jag passerade kön till vaccinationsstället inne i Luleå idag vid lunchtid. Det var över 50 meter lång kö ut på gatan! Helt sjukt (hehe). Undrar hur många som smittas där, i den kön?

Det är lätt att smittas. Inte bara av svininfluensan, utan också av andras sinnesstämning. Andras problem. Om någon nu läser detta och tror att de dragit ner mitt humör - nejdå! Inte idag. :) Men vänner som inte mår bra kan göra mig lite vemodig.

Men jag tror på framtiden. Tror alltid på framtiden. Det är klart att det kommer bli bättre!

Plugget har gått sisådär idag. Har inte kommit alls så långt som jag skulle behövt göra för att komma ikapp, ligger en vecka efter min planering just nu. Vad värre är att jag inte riktigt förstår det jag försöker lära mig. Någon som är bra på aktiv/passiv transport över cellmembran på molekylnivå därute? :/


Det var väldans tyst just nu. Både från mobilen och MSN. Hua, det gillar jag inte, inte när jag faktiskt har skickat meddelanden till folk att få svar på. Men jag vet att jag är otålig. Var sak har sin tid, svaren kommer.

Jag har iaf något vettigt att göra av tiden medan jag väntar. Ett nytt avsnitt av Heroes har ju sänts! :D Ska kolla på det nu, samt käka mazarin och dricka te. Hm. Teperiod just nu. Har inte hänt sen mellanstadiet.

Over and out, folks!
/jag.

Förvarning.

Det borde finnas in-life varningstexter. Varför kan inte det här märket vara utstämplat på tetris-spel? Eller House MD-avsnitten? Bland annat.

Nu: mera plugg. Over and out, folks.

/jag.

"Tea som i verbformen, inte namnet..."

Jag har börjar dricka te allt oftare på sistone. Kaffe i mängder igår dock. Mmm... Kaffe. :)

Okej. Lägesrapport. Livet är som följer:

• Jag har numera flyttat in i en studentlägenhet i Umeå. Den ligger på Liljansberget och mycket lämpligt till när man ska promenera från Universitetet eller sjukhuset. 29m², idiotisk planlösning, bottenplan med uteplats, sovalkov, huset byggt 2007.
  
• Jag kommer tillbringa tiden fram tills skolan börjar i januari omväxlande här i Luleå och i Umeå. Känns väldigt bra att ha två boenden. Trygghet.
  
• Jag ser fram mot att börja skolan men är lite vemodig inför tanken på att inte ha tid för mina vänner härhemma på samma sätt. Telefoner finns ju, men... Inte samma sak.
  
• HerreGUD vad det drar iväg pengar att flytta! Och jag insåg också för ett tag sedan vad det kommer göra med min ekonomi att flänga så mycket mellan Umeå och Luleå. Bussbiljetter, bläh.
  
• Nina har tagit körkort, stort grattis till henne. Glad för hennes skull. :)
  
• Det snöar här i Luleå, faktum är att i förmiddags vräkte det ner. Nu ser det ut som vinter!

Nå, nu ska jag sluta vara osocial och lämna datorn. Ha det bra gottfolk, vi hörs!

/jag.

Kommentarsgranskning.

Jag satt just och funderade på vad jag skulle skriva om här på bloggen, när jag nu lovat att jag skulle uppdatera... Men när jag loggade in så såg jag att jag hade ÅTTA ännu ej granskade kommentarer som väntade på godkännande. Vadå granskning?! Jag har inte på någon granskningsfunktion! Har aldrig haft, och kollar jag bland inställningarna så ser jag att det är ställt till att godkänna alla.

Problemet är också att jag inte i vanliga fall loggar in så att jag kunnat se den där rubriken, jag brukar klicka på "Nytt inlägg" direkt istället. Nå. Därför börjar jag i alla fall det här inlägget med att be om ursäkt för att era kommentarer inte blivit publicerade förrän nu. Jag gillar kommentarer, så fortsätt gärna att lämna dem. :) Ska försöka fixa så att det inte krånglar mer.


Jag sov dåligt natten till igår. Igår var jag inte speciellt trött. Jag sov rätt bra natten till idag. Idag är jag helt väck. Bläh! Förstår inte det här. Nå, jag ids inte sitt här vid bildskärmen och få huvudvärk längre, utan nu blir det att köra igång en tvättmaskin, sätta kaffe på kok, lyssna på en tiominuters avslappningsskiva, och sen sätta sig och plugga under kraftig koffeinstimulans.

Tokbra avspänningssession av det mer annorlunda slaget med Kringlan från Pangprego (P3 Humor). Spola till 0:40 för att slippa försnacket. Rekommenderas starkt!

Vilken tråkig avslutning på veckan jag har framför mig! Åh, förutom fest i Öjebyn då. :) Det blir säkert kul. Men, men. Någon som har lust att roa mig?

Nu: tvätt.

/jag.


PS. Jag drack te igår. ;)

Människor...

Var tusan har jag tappat kopplet till halva mitt känsloregister? Det här är obehagligt. Och jag får koncentrationsproblem.


Som praktiserande av rationellt tänkande före emotioner får jag, speciellt vid såna här tillfällen, svårt att förstå känslostyrda människor. Hur orkar de? Nåväl. För mig brukar det gå över på ett par dagar, oavsett anledning.


Mitt ex Sara var duktig på att leverera citat. Många var bra, vissa mindre bra. Men en gång träffade hon verkligen rätt:

"Människor! Vad ska de vara bra till?!"

Idag får hon medhåll från mig.



Godnatt, grottfolk.

/jag

Samma gamla misstag...

Vic HAR ju sagt åt mig. "Joar, du borde inte bara umgås med folk som mår dåligt!"

Jag veeeeeeeeeeeeeeeeeeet! Men om man tycker om sina halvmiserabla vänner? Och tycker att de är riktigt bra människor? Människor man inte klarar av att lämna därhän. Vänner man bryr sig om, och vill ska må bra.


Ja, då sitter man där igen och försöker förgäves koncentrera sig på plugget medan man väntar på ett livstecken. Och hoppas att det inte hänt något. Att de inte mår alltför dåligt åtminstone.

Förstår inte riktigt den här. Någon som kan tolka?

Bläh. En dag kanske jag lär mig. Men inte idag. *tillbaka till DNA-transkriptionen*

/jag.



PS: Jag hoppas verkligen att alla mina vänner förstått vid det här laget att man aldrig behöver lådsas le eller må bra när man umgås med mig. Det är ok att umgås med någon som är nere också. Om det är så en vän är för tillfället så är det i det skicket man får acceptera henne. Nåja. Jag tror mina vänner känner mig rätt väl.

Plugg.

Måste vi alltid betala ett pris?

Måste man alltid offra någonting för att nå ett mål? Måste man alltid ge något av samma värde för att få någonting?


Jag såg just klart Full Metal Alchemist, första versionen från 2003-2004. Jäklar, slutet var verkligen, verkligen inte som jag förväntat mig. Vet inte om det var bättre eller sämre än mina förväntningar, men jag gillar att bli överaskad. DEN serien höll sannerligen måttet från början till slut.

Intressanta saker att fundera på också. Jag tror inte det. Livet är hårt, livet är orättvist. Ska man tro att det verkligen jämnar ut sig i slutet så måste man nog vara religiös. Ibland kan jag se det som en vag förlust att jag inte tror på ett liv efter döden.

Ateism är en brutal religion.

Nu MÅSTE jag verkligen gå och lägga mig. Tur att jag sovit så mycket i helgen, annars hade jag aldrig överlevt. Plugg imorgon... Hm. Kan bli en bra vecka.

/jag.